fjärilvingar

Det går inte en dag utan att du snurrar i mina tankar.
Du är så stilig morfar, en riktig supermorfar!
Jag saknar dig och vill bara ha dig tillbaka.
Bara en liten stund. Få ge dig en sån där kram du vet.
En sån som bara du kunde ge...

Just nu försöker jag radera den där sjukhusbilden.
Jag vet hur stilig du är nu morfar och de gör mig lättad.
Att du får slippa de där slangarna och alldeles förstora
sjukhuskläderna.
Jag är så glad att jag kom in till dig. Det var jobbigt samtidigt som en tung sten ramlade till marken.
Jag fick säga hejdå, hejdå på vårt vis.

Jag såg på dig och du öppnade dina ögon och såg på mig.
Du sträckte fram din han och tog min hand i din.
Innerst inne visste vi båda två att snart var tiden inne.
Det var inget jag ville inse men jag visste att när jag gick
så var det för sista gången.
Vi höll varandras händer hårt och länge.
Ingen av oss ville släppa. Tänk om vi ändå fått mer tid.
Du blundade en stund, öppna sedan ögonen och nickade mot mig och viskade tyst hejdå.
Hejdå morfar och tack!!!

Tanken att du inte finns är svår att slåss med.
Men i mitt hjärta kommer du alltid att finnas.
I mina tankar kommer du alltid att sväva.
Du har blivit en ängel vid min sida.
Morfar jag älskar dig!