fjärilvingar

Nu faller snön som ett vitt täcke på dig älskade morfar.
Du tyckte om vintern precis som jag. Då fick du åter använda kroppen för att arbeta.
Du hittade då glädjen med alla årstider. Alla årstider gav dig jobb på olika vis och skulle dom mot för modan inte göra de en dag så ordnade du de där så snyggt själv. Man kan inget annat än att beskriva dig som en super-morfar full med kärlek.
Nu hade du glatt dig åt snön och startat traktorn för att ploga gårdsplanen.
Det var så fridfullt att lyssna till alla ljud som kom från andra sidan vägen året om.
Vad du än gjorde var vi lite smått nervösa över hur du skulle klara ut de där, du var envis du morfar...
Antingen så startade du traktorn som brumade runt där på tomten.
Du var ute med motorsågen och sågade ved eller sågade ner träd som inte alltid föll dit dom skulle, men de fixade du.
Andra ljud kunde vara explotioner när du eldade brasan och du "råkade" kasta in en och annan srayflaska.
Men du bara pratade bort de med ett léende...
Morfar det känns fortfarande overkligt att veta att du inte finns kvar här hos oss.
Men med ett léende och en tår kan jag minnas dig för alltid.