Morfar, varför?


Morfar, varför finns du inte hos mig längre?
Varför skulle du försvinna så fort och varför nu...
Varje dag tittar jag på dig där du sitter så fint i vår bokhylla.
Morfar, jag kan inte låta bli att lé, du var så fin och så kärleksfull.
För mig var du något alldeles speciell och kommer så alltid att vara.
Idag har varit en sån dag då jag inte kunnat sluta tänka på dig.
Allt känns fortfarande helt overkligt.
En juldag utan dig morfar, hur ska vi klara de här.
Vår allas lilla glada och spralliga gubbe.
Därför skickar jag här upp en liten julängel med en liten julhälsning.
Morfar, i mina minnen kommer du alltid dansa omkring.
Jag saknar dig och varje dag finns du i mina tankar.
Jag kommer alltid älska dig min supermorfar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0