Minnen från morfar
Minnena av dig är många, många léende skapas.
Alla minns vi dig som en pigg och glad, lite galen gubbe.
Jag tror du blir glad om det är så du alltid kommer minnas och berättas om.
Det är fortfarande svårt och overkligt att förstå att du inte finns kvar här hos oss.
Jag vet att du finns här hos oss och alltid kommer göra.
Men vi kan inte fysiskt prata med dig och hälsa på dig, aldrig få röra dig och få en sån där helt underbar kram som bara du kunde ge.
Jag har tidiga minnen av dig morfar. Om det finns något jag inte minns så finns det alltid på bild.
Från det att jag började gå så tultade jag runt i din trädgård och bara njöt av friheten. Alla djur jag haft hos dig morfar, det kommer jag ihåg.
De första jag minns var Kalle och Filipa kommer du ihåg de morfar. Myskankorna som jag alltid var med dig ute och matade. Det var glädje och frihet de morfar!
Sen fick jag en kanin av dig, stackars moster fick offra sig och va uten för att lilla jag kom där och skulle ha en liten kaninunge. Och du din envisa gubbe skulle givetvis ha en själv och två till en till micke och en till hans som även dom var rätt små. Mina morbrödrar som alltid kommer vara mina extra "storebrödrar".
Min kanin skulle heta Alf, det var klart. Oj så besviken jag blev när jag fått en flicka. Hon ska heta Alf var jag bestämd med. Men du förklarade med hjälp av mamma att så kunde de ju inte vara. Kommer du ihåg morfar? Hon fick heta Alfelina :) Vilket namn, men dock ett flick namn. Så tokigt de kan bli, när man är liten och bekymmerlös.
Din trädgård har alltid varit en plats vi lekt på, en plats så rogivande och underbar. Där har vi byggt stora bilbanor till våra elbilar vi hade som små och vi har spelat golf när moster var hemma och hälsade på...
Du har alltid varit envis och klarat dig själv. Du har klättrat och fixat så man blivit nervös. Men alla motgångar har du klarat med ett léende och skutt. Tyvär blev denna motgång din sista, men du var stark morfar...
Min stundet fick jag fira i din trädgård, tack morfar, det betyder mycke. Alla kunde vara samlade på samma plats vid samma tid för att vi hade tillgång att slå upp ett partytält i din trädgård.
Mamma fick ha sitt bröllop i din trädgård, så fint morfar. Du hjälpte till att pynta med dina blommor för att de skulle bli fint, det blev de. Så vackert var de, detta för att du funnits där.
I mina ögon har du aldrig varit gamal morfar, detta för att du alltid varit pigg och glad utan några större krämpor. Inget du klagat över iallafall. Tittar man på din trädgård kan man inte tro att en gubbe på 79 år fixat allt de. Men min morfar kunde allt!
När du var glad vilket du alltid var. Men lite så där extra glad så kunde du få för dig att göra din små danssteg eller skutt som kallar de. De gjorde du även för de gamla tanterna som du körde till olika aktiviteter. Du var aldrig en av dom, de sa du själv. Gamlingar kallade du dom :)
Du har alltid sagt vad du tycker och tänker och det är bra, nästan alltid iallafall. En dag kom mamma och jag hem och såg en bil på gräsmattan hos dig. "Vad gör sydkraft här" sa mamma. De va dock inte sydkraft utan sydnytt. "Vad har han nu ställt till med" var första kommentar och tanke. Jo då hade gubben yttrat sig om något igen. Solen sken och det var varmt så mamma och jag smög bak på baksidan och solade tills de åkt :)
Ja,du morfar så många gånger du varit med i tidningen och varit så stolt och till och med i tv.
Du var speciell på många vis och jag älskar dig så. Minnena är många och starka.
Jag kommer alltid minnas dig med ett léende min underbara krutmorfar.
Jag hoppas du har de bra vart du än är.
Älskad - Saknad
1930.09.19 - 2009.11.24
Alla minns vi dig som en pigg och glad, lite galen gubbe.
Jag tror du blir glad om det är så du alltid kommer minnas och berättas om.
Det är fortfarande svårt och overkligt att förstå att du inte finns kvar här hos oss.
Jag vet att du finns här hos oss och alltid kommer göra.
Men vi kan inte fysiskt prata med dig och hälsa på dig, aldrig få röra dig och få en sån där helt underbar kram som bara du kunde ge.
Jag har tidiga minnen av dig morfar. Om det finns något jag inte minns så finns det alltid på bild.
Från det att jag började gå så tultade jag runt i din trädgård och bara njöt av friheten. Alla djur jag haft hos dig morfar, det kommer jag ihåg.
De första jag minns var Kalle och Filipa kommer du ihåg de morfar. Myskankorna som jag alltid var med dig ute och matade. Det var glädje och frihet de morfar!
Sen fick jag en kanin av dig, stackars moster fick offra sig och va uten för att lilla jag kom där och skulle ha en liten kaninunge. Och du din envisa gubbe skulle givetvis ha en själv och två till en till micke och en till hans som även dom var rätt små. Mina morbrödrar som alltid kommer vara mina extra "storebrödrar".
Min kanin skulle heta Alf, det var klart. Oj så besviken jag blev när jag fått en flicka. Hon ska heta Alf var jag bestämd med. Men du förklarade med hjälp av mamma att så kunde de ju inte vara. Kommer du ihåg morfar? Hon fick heta Alfelina :) Vilket namn, men dock ett flick namn. Så tokigt de kan bli, när man är liten och bekymmerlös.
Din trädgård har alltid varit en plats vi lekt på, en plats så rogivande och underbar. Där har vi byggt stora bilbanor till våra elbilar vi hade som små och vi har spelat golf när moster var hemma och hälsade på...
Du har alltid varit envis och klarat dig själv. Du har klättrat och fixat så man blivit nervös. Men alla motgångar har du klarat med ett léende och skutt. Tyvär blev denna motgång din sista, men du var stark morfar...
Min stundet fick jag fira i din trädgård, tack morfar, det betyder mycke. Alla kunde vara samlade på samma plats vid samma tid för att vi hade tillgång att slå upp ett partytält i din trädgård.
Mamma fick ha sitt bröllop i din trädgård, så fint morfar. Du hjälpte till att pynta med dina blommor för att de skulle bli fint, det blev de. Så vackert var de, detta för att du funnits där.
I mina ögon har du aldrig varit gamal morfar, detta för att du alltid varit pigg och glad utan några större krämpor. Inget du klagat över iallafall. Tittar man på din trädgård kan man inte tro att en gubbe på 79 år fixat allt de. Men min morfar kunde allt!
När du var glad vilket du alltid var. Men lite så där extra glad så kunde du få för dig att göra din små danssteg eller skutt som kallar de. De gjorde du även för de gamla tanterna som du körde till olika aktiviteter. Du var aldrig en av dom, de sa du själv. Gamlingar kallade du dom :)
Du har alltid sagt vad du tycker och tänker och det är bra, nästan alltid iallafall. En dag kom mamma och jag hem och såg en bil på gräsmattan hos dig. "Vad gör sydkraft här" sa mamma. De va dock inte sydkraft utan sydnytt. "Vad har han nu ställt till med" var första kommentar och tanke. Jo då hade gubben yttrat sig om något igen. Solen sken och det var varmt så mamma och jag smög bak på baksidan och solade tills de åkt :)
Ja,du morfar så många gånger du varit med i tidningen och varit så stolt och till och med i tv.
Du var speciell på många vis och jag älskar dig så. Minnena är många och starka.
Jag kommer alltid minnas dig med ett léende min underbara krutmorfar.
Jag hoppas du har de bra vart du än är.
Älskad - Saknad
1930.09.19 - 2009.11.24
Kommentarer
Trackback
