fjärilvingar

Idag tog jag fram flöjten för först gången sedan mammas bröllop för 2 år sen.
Jag har inte blivit färdig att plocka fram de och bara skjutit de framför mig.
Jag har tänkt på den många gånger, men ni vet hur de e.
När vi flyttade så tänkte jag att nu blir de av oftare att jag spelar när vi är i
samma hus flöjten och jag. Den har ju varit hos mamma innan.
Men nej,så blev inte fallet.

Men idag satt jag i bilen på väg hem från jobbet och tänkte attnu får jag snart ta fram den.
Observera ordet snart som man använder allt för ofta, iallafall jag.
Så satt jag och tänkte på noter och om jag kom ihåg de och blev rädd för mig själv
när jag inte kom ihåg de i huvudet.

Så jag bestämde mig att de första jag ska göra när jag kommer hem är att plocka fram flöjten
och spela innan jag ställer mig och lagar mat.

De gjorde jag plocka fram tvärflöjten, tog fram en notbok, men gamla mysiga låtar bl.a. från bröllopet
och sen spelade jag igenom många låtar.
Jag blev så glad när jag började spela att jag fick tårar i ögonen. Jag kunde,jag kom ihåg.
Hade glömt nått men de kom allt eftersom jag spela...
Jag ska aldrig lämna min flöjt så länge igen,jag måste lova mig själv de...

Jag hade tårar i ögonen och bara njöt!
Det var glädje vill jag lova.